|
UG tycker att Clintan kan slänga sig i väggen.
FLODA/WIEBO
RIDSTALL: På
uppmaning av sammankallande broder Peter B samlades 10 ridsugna bröder
och en ickeridsugen dito vid Wiebos Ridstall innanför Floda för att
under sakkunnig Corona-säkrad ledning visa att ändalyktorna ännu tål
att sitta upp i ridsadel. Att så kanske inte helt var med sanning
överensstämmande lämnas åt andra att bedömma.
UG:s utsände, tillika sammankallande, broder
började med att bjuda på en rykande och het Chili Con Carne med
hembakade pain riche. Därtill serverades alkoholfri öl då ridning och
promille av säkerhetsskäl inte är förenligt med varandra. Men gu' va'
gott det smakade intygar en skrivande ryttare som inte vill vara nämnd
med namn.
Vår stjärnreporter fortsätter med att rapportera som följer:
Efter ett långt uppehåll pga Corona så fick UG äntligen till det med en
sammankomst ute på vischan, närmare bestämt på Wiebo Ridstall som
ligger i Floda, ca 35 km från Göteborg. Coronan är ju inte över än men
sammankomsten var väl hyggligt Coronasäker.
Vi skulle pröva på att rida, och för de flesta var detta en ny
upplevelse. Christer Svensson hade ju gjort rekryten vid kavalleriet så
för honom var detta inget nytt, och takterna satt i...
Det var en vacker solig stilla höstdag då tio friska gubbar samlades kl
12:00 för att först intaga lunch framför lägerelden som bestod av
hemmalagad Chili con Carne med tillhörande pilsner, alkoholfri sådan.
Man får ju inte rida och vara onykter. Mätta och nyktra gick vi in i
stallet för att efter vikt bli anvisade var sin häst. Vi slapp att
sätta på sadel och betsel, jag tror det heter så, det är i alla fall
själva styret på ekipaget med tömmar som man drar i när man vill svänga
och backa. Nåväl, efter tilldelning av häst fick vi leda våra hästar ut
i paddocken och sitta upp, med hjälp av en pall, annars hade vi nog
inte kommit upp. Väl i sadeln ”red” vi på led ut i skogen med vår
instruktör längst fram, gåendes, så det gick ju inte fort. Man hade nog
kunnat klämma en starköl ändå. Efter dryga 45 minuter var vi tillbaka i
paddocken där vi kunde få pröva på att skritta och även trava. När det
blev otakt kändes det som att alla inälvor bytte plats. När ridturen
var över fick vi sitta av, denna gången utan pall, inte helt utan
problem för vissa av oss. Sen ledde vi tillbaka våra hästar på
respektive plats och tog av sadel och betsel (styret). Stolta och
skadefria möttes vi åter vid lägerelden och intog kaffe med hemmalagad
banankaka. Det tjötades en stund över våra bedrifter och vid 15-tiden
bröt vi upp och tog oss åter till asfaltsdjungeln.
Alla var glada att återses och oavsett arrangemang så är det alltid
trevligt att träffas på våra sammankomster.
I spänd väntan på ridningen
Med viss hjälp kom vi så upp i sadlarna.
Så bar det då iväg ut på prärien.
  
  
  
(UG)
|